Fosfor spelar en avgörande roll för djurs tillväxt. Fosforbrist i foder kan leda till rakitis och pika hos unga djur, osteomalaci hos vuxna djur, sämre äggskalskvalitet hos fjäderfä, oregelbunden brunst och infertility hos honor samt minskad mjölkproduktion hos mjölkdjur. Studier har visat att fosfor spelar en positiv roll för djurs tillväxt och utveckling, inklusive ben- och tändernas utveckling, näringsämnesmetabolism, energiöverföring och -lagring samt nukleinsyrasammansättning. Dock kan felaktig användning av fosfor även orsaka skador, såsom oregelbunden kalcium- och fosfor-metabolism, algblooming och röda tidvatten.
För närvarande är de främsta fosfaterna som används i foder för husdjur dikalciumfosfat (DCP) och kalciumdihydrogenfosfat (MCP). DCP är lätt lösligt i vatten, och utnyttjandegraden av fosfor hos nötkreatur och fjäderfä är låg (<60 %). MCP har däremot hög vattenlöslighet (20 %), men dess pris är vanligtvis 1,5–2 gånger högre än DCP:s. Dikalciumfosfat (MDCP) är en eutektisk blandning av MCP och DCP med en total fosforgehalt på 21 %. Det används omfattande i Europa och Amerika, men befinner sig fortfarande i ett spridningsstadium i mitt land.
Utan att ta hänsyn till den nuvarande situationen gällande användningen av foderfosfat i Europa, Amerika och Kina har dikalciumfosfat (MDCP, 21 % P) tydliga fördelar vad gäller fosforutnyttjande, sparande av fosforresurser, miljöskydd och ekonomiska fördelar tack vare sin höga totala fosforgehalt och sin höga halt av vattenlöslig fosfor. Det blir successivt det första valet för foderfosfat.
EN
